Det finns en viss harmoni med växter. Det tänds ett hopp när de där första knopparna sticker upp ur jorden efter en snötäckt vinter. När grönskan sedan tar över och blommorna slår ut, är det magi. Kan ni föreställa er Emma där i sin trädgård på våren, med de vitklädda fjällen och Kultsjöns skvalpande blå yta i bakgrunden?

Emma hade tidigt ett stort trädgårdsintresse, det låg i hennes natur att vårda det vackra. Så snart huset på höjden började ta form satte hon igång med att skapa rabatterna runt det. Växter blandades och utav små och stora skifferskivor skapades möbler, gångar, trappor och murar. För att få rariteter och mångfald i sin trädgård tog hon hjälp av fröhandlaren Viktor Lundgren från Härnösand. De gånger han besökte Saxnäs hade han oftast bilen fylld med växter och fröer. Byn som ligger beläget ovan för odlingsgränsen var ett kärvt klimat att odla i, men med sin kunskap och kärlek fick Emma växter som rimligen inte borde överleva här, att trivas. Bland annat edelweiss och två rhododendron som idag växer mot muren intill Ricklundgården.

Hemmet.

När du går innanför dörrarna på huset möts du av ett grönt hem. I nästan alla fönster och varje väderstreck växer här blommor. För det var inte bara ute som Emma ömt vårdade sina växter. Så gott som alla växter inne på Ricklundgården idag är ifrån Emmas tid, antingen den ursprungliga plantan eller skott ifrån denne. Här finns blommande kaktusar, porslinsblommor, paradisträd och underbart doftande pelargoner och kanariejasmin. Den sistnämnda blomman är en riktig raritet. Det är fascinerande att idag, 40 år efter hennes död, kan blommor och växter fortfarande vittna om Emmas blomsterkärlek.

Idag när du går runt i trädgården så är tyvärr mycket förändrat. Emma visste naturligtvis att hennes trädgårdsintresse var något utöver det vanliga, särskilt med tanke på den geologiska breddgraden. I sitt testamentet skrev hon att det fanns stor förståelse för att vissa rabatter skulle behöva läggas igen.