Ricklundgården är ett konstnärshem fyllt från väggar till vrår med konst av varierande form och kvalitet. När du går runt i museet kommer du upptäcka att några namn är mer representerande än andra. Ricklundgården hade nämligen sina stammisar. En av dem, Kalle Hedberg, kom att bli en nära vän till Emma och Folke och tillbringade mycket tid i Saxnäs. Många av hans verk pryder väggarna inne på museet bland annat två porträtt av gårdsägarna. Emma är skildrad med ett mjukt och kärleksfullt uttryck, där blommorna i förgrunden hänvisar till hennes trädgårdskärlek. Porträttet på Folke har ett barskt uttryck som harmonierar med den naturmänniska han var och den vilda natur han älskade och vistades i. Kalle Hedberg var en skicklig porträttmålare vilket dessa målningar är ett fint exempel på.

Olle Carlström var även han en trogen gäst på gården, med ett abstrakt formspråk sammanfattar hans målning ”Hednisk natur” de krafter som kan styra över detta landskap. ”Marsfjället” en målning av Helmer Osslund, visar upp en mer foglig sida av denna natur.

Andra kända konstnärer är Asger Jorn, medlem i Cobra-gruppen som har lämnat efter sig flera tavlor, bland annat målningen ”Två figurer”. Nere i salongen hänger en tavla av Lennart Rodhes ”Skogsbacke vid havet”.

Knotiga fjällbjörkar

Naturligtvis pryds väggarna även av verk från Folke och Emma. Knotiga fjällbjörkar och risig undervegetation är ofta huvudsak i Folke Ricklunds måleri. Vilket ”Lapplandsvår” med sin spröda grönska och glittrande vatten är ett tecken på. Måleri var till en början inte Emmas område men hon blev inspirerad av alla konstnärer som gästade dem och efter sig lämnade hon en omfattande produktion som var okänd för de flesta. Hennes ”Träd i storm” vittnar om en målarbegåvning som levde i skymundan.

Om du sliter blicken från de hundratals tavlorna som fyller väggarna inne i museet en stund. Titta istället på allt det som gör Ricklundgården till ett varmt, ombonat hem, nämligen textilierna. Emma var en mångsidig skapare och konstnär och det var bland annat med tråd, garn och trasor som hennes skaparglädje tog form. Överallt finns handvävda mattor, kuddar och bonader. I det området var Emma på många sätt ”före sin tid”. Hon hade svårt att hålla sig till den traditionella vävningen, utan hennes verk vid vävstolen blommade oftast ut i ett fritt skapande. Vilket går att se i hennes inredningsdetaljer som måste ha klassats som väldigt vågade på 40-talet.